Home again

Det var sista resan jag kommer göra på ett bra tag nu. 

Sedan jag skrivit sist har det hänt några sjuka saker.

- Jag har spräckt mitt öra och kommer antagligen inte töja igen. Liam kallar det guds straff mot att jag försökte töja. Jag kallar det bara BAD TIMING.

- Min kära cykel fick en ny ägare mot sin vilja. Jag sörjer motvilligt och svär åt den som tog mitt cykel.

- Lyckades ta med mig 23kg till Milano men kom bara hem med 5kg. Ja min Särbo hade mycket skit som hon såg fram emot. 
- Blev oförväntat sjuk och är fortfarande hes som en gammal kärring efter förkylningen. Känner mig fetare än någonsin längtar tills jag får röra på mig igen.

Helgen var mycket värd och fin. 

När kärleken återförenas går det inte ens förklara längtan

Passionen

Allt det där lilla extra man inte tänker på att man saknar hos en person.
Påvägen hem såg jag alperna när vi lyfte.
Ett av de vackraste och mest dramatiska utsikter jag sett. Underbart.

Imorgon börjar en ny vecka och jag ska försöka omfamna den med nya perspektiv. 

Puss på alla fina där ute. 

On the run

Tjoho! 

Denna helg har jag jobbat mycket och fått reda på att jag har uppkörning för områdesledning på torsdag. Bara att plugga och köra! 

Emma har varit hos mig nu och åker imorn. Fin tjej det där!

Köriga i halsen har vi båda blivit av någon konstig anledning, så de blev ingen träning idag för min del.

Hoppas det blir bättre imorgon så jag kan ta en lång promenad istället.

På torsdag är det också personalfest sen efter det tar jag flyget till Italeno.

I know ur gettin quite sensitive over time

mixing thoughts and emotions into a big storm inside of you

it's easier to be frustrated over a situation

Than to actually accept it as it is.

No one of us wanted it to be like this

No one of us wanted the distance

We do what we gotta do

to make love worth the trouble.

Fin bild på Emma och Millie Vanilli!

Btw, så klarade jag antagningsprovet till GMU

Nu väntar jag bara på bekräftelsen på att jag kommit in 

Lite känner jag äntligen att jag kan andas ut och ge mig själv en klapp på axeln

För att jag faktiskt kämpar för något nu.

Turkiet

Jag vet att jag har rest mycket detta år
Men man måste väl ta igen dom år man inte reste.. eller?

Nyligen tog jag semester och åkte till Turkiet.
Det var en mycket välbehövlig resa som lärde mig mycket,
Men det bästa var när jag kom hem, och genast märkte på den sträckan jag springer att jag förbättrats något enormt medan jag var i Turkiet. Ni kanske kallar Semester ligga och slappa vid stranden,
Men jag har aldrig funnit det så skönt att röra på mig i nya miljöer.

Här är lite härliga bilder och sånt! Njoy.