Då man står på toppen av allt
Som att ingenting kan rubba hur underbart ditt liv är.
Så känner inte jag.
Det finns också punkter i livet då man känner att man tappat allt
Då man halkat snett och alltid går fel hur mycket man än försöker.
Som att oavsett vad man gör, vill livet dig någonting illa.
Yeah that's kind of where i am right now.
Varför kan det inte finnas någon mellan punkt att falla tillbaka på?
Måste man ständigt kämpa för att balansera mellan dessa två punkter?
En grov förkylning var det sista jag behövde.
Along so many other things.
 |
| At least im glad that im not where i was. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar