Perspektiv

Ingenting blir någonsin en sanning eller verklighet, förrän orden är sagda, förrän du låtit det komma ut.

Jag vet många tankar, 

Jag har för många möjligheter

Men jag vågar inte smaka på orden

Som skulle kunna ändra på allt.

Jag trodde jag var en modig person

Men det verkar som att jag aldrig funnit mig själv så rädd, patetisk och feg

som nu. 

                           

Jag börjar känna känslan av att det finns två av mig igen.

Två sidor som vill helt olika saker. - Vem kommer få sin vilja igenom? Någon kommer bli sårad i detta.

Förlåt i förväg, men minns då att det är jag som blir mest sårad i slutändan.

Jag kan minnas tillbaka och tänka på hur jag förut hade blanka blad

Inga ord kunde skrivas,

För det fanns inget att skriva om.

Jag antar att lyckan inte behöver skrivas om. 

Det är den som gör dig tom på ord.

"Den som lever livet behöver inte tiden att beskriva det,

För vem skulle stanna upp i ett glädjerus för att reflektera hur det kändes?"