Läskigt hur vi blundar i vår egen omgivning
Jag gick en längre morgon promenad i snön Idag,
Snön... Den som gör mig lycklig och lugn i sinnet.
Jag började under promenaden fundera på människor jag såg runt omkring mig.
Jag började tänka på flyktingar från krig
Som rest från så långt borta och kommer hit
Jag började sätta mig i deras situation.
Tänka på hur det skulle kännas att i denna vackra vintertid,att endast kunna tänka på tre behov: värme, mat, skydd. Det som ska få en att överleva. Paniken i blicken för allt man hört och sett på vägen, att aldrig riktigt våga sova, att höra och se saker ingen ska behöva göra
Att förlora hela sitt liv i ett land som man aldrig trodde man skulle behöva fly ifrån.
Komma hit.
Tankarna blev för mycket i min promenad, några tårar rann ned för min kind. Det dessa människor bär på är så oerhört tungt. Jag vill bara kramas med alla. Det borde inte va kallt nu. Medlidande är värme och det borde finnas i oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar