Som människan räknar ner sekunderna till tolvslaget
För att sedan utbyta kramar.
kyssar.
Stubinerna tänds sedan på
Med glädje att avfyra höga ljud och ljus.
Själv önskar jag stubinen var mina tårkanaler.
Som snabbt försvinner ut i ingenting.
Nej
Det skulle vara mitt hjärta
Och min hjärna.
Som försvann
Iallafall just nu.
Just då.
Då allting kom tillbaka.
Ett dumt tolvslag
Var allt som krävdes
För att minnas.
För att riva upp allting
För att falla
I sin egen grop.
För att vilja önska
Önska sig tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar