Back at it again

Hur ledighet aldrig blir ledighet
Helt plötsligt är man på plats
Ett rum
En TV
En säng
Och jag.
Borta på en plats jag inte ens förstår att posten hittar till
Det är tyst nu.

Som när man vet att någon skriker i ett ljudlöst rum
Jag ser skriken
Men jag hör dem inte längre.
Jag ser stjärnorna klart här
Det är lugnt
Precis det lugn jag behöver när jag stampar i lera.


note2self- öka aptiten igen, med hunger kommer vilja
Om du inte känner hunger kommer viljan fortsätta bli suddig. 
Låt inte din kropp försvinna. 

Never forget you

"Til the day I die. "

2016

Ny siffra
Det är allt
Ibland endast det som behövs
För att veta vad man ska bevara
Och vad man ska låta vara.

Att vara ungdom

Att vara ung

Att kunna se och skapa

För att sedan glömma den grund man en gång byggde

Jag glömde var jag har varit

Men det är viktigt att minnas

Vad som gör dig till den person du är

Den känslomässiga grunden

Finns där av en anledning.

You know I'll be waiting. 

Patience stronger than ever.

Rebound

Idag lämnade jag in nycklarna efter mycket hjälp av familjen med det sista i lägenheten. 

Efter att ha lämnat nyckeln släppte en gigantisk sten genom hela min kropp

Jag kan skratta igen

Jag kan le igen

Jag har hopp igen

Detta nyår kan ingen ta ifrån mig nu. 

Jag är precis där jag borde vara

Med min syster. 

För första gången,

På 6 år

Vet jag att ingenting kan gå fel. 

Osynligt

Det går inte att ta på

Känslan av panik

Känslan av separationsångest

Från dig

Paniken av att minnas 

Av att skrika efter någon

Som aldrig kommer komma

Panik av att ständigt vilja ha någon där

Ilskan 

Av att man vet vad man förtjänar

Svartsjuka 

Av att veta att någon annan har det bättre. 

Ångest

För att känslorna inom mig som känns så rätt

Förnekas för att vara fel. 

Tid

Det går fruktansvärt sakta 

Och fort på samma gång

Att vara stressad över saker 

Man inte ens kan ta på

Ändå så stilla

Jag stampar otåligt 

Men vill inte gå. 

Jag vill hoppas

Men jag vill inte tro 

Tiden är min största fiende 

Jag önskar att det var min bästa vän. 

Att förstöra

Jag har kämpat
den sista glädje och vilja jag burit på
För att få något eget som inte var där vi var
Någonstans att känna sig trygg igen
Det tog mig dagar och det kändes bra
en källare
Ett ställe att slappna av på
Utan minnen och ångest

Det tog en timma att förstöra det
Jag vill inte vara här
Jag vill inte vara någonstans
Jag vill inte veta
Jag vill inte höra.

Jag brukar säga för mycket
mina öron blöder av dina ord
Jag ville inte
Jag gick med på det för dig
Vad är det värt?

Jag har fått lida mycket och länge
Men det var dags att lida liite hårdare och liiite mer.

Jag har aldrig känt mig så lurad

Krossad.

Förberedelse

Jag satt och tänkte på flytten om nu sker om 1 månad

Tänkte att nu är det min tur att ha ett farvälparty

Sen slog det mig

Att jag lämnade norrköping för 2 år sedan

Jag har inte bott där sen dess

Allt som jag var rädd att förlora då

Har jag redan förlorat nu.

Det kostar att lämna ett liv man hade

Det finns inga vänner att samla för ett farväl

För jag har inga vänner kvar. 

Jag är bortglömd

Då jag inte har funnits där.

Jag säger farväl till något som längre inte ens finns

Perspektiv

Ingenting blir någonsin en sanning eller verklighet, förrän orden är sagda, förrän du låtit det komma ut.

Jag vet många tankar, 

Jag har för många möjligheter

Men jag vågar inte smaka på orden

Som skulle kunna ändra på allt.

Jag trodde jag var en modig person

Men det verkar som att jag aldrig funnit mig själv så rädd, patetisk och feg

som nu. 

                           

Jag börjar känna känslan av att det finns två av mig igen.

Två sidor som vill helt olika saker. - Vem kommer få sin vilja igenom? Någon kommer bli sårad i detta.

Förlåt i förväg, men minns då att det är jag som blir mest sårad i slutändan.

Jag kan minnas tillbaka och tänka på hur jag förut hade blanka blad

Inga ord kunde skrivas,

För det fanns inget att skriva om.

Jag antar att lyckan inte behöver skrivas om. 

Det är den som gör dig tom på ord.

"Den som lever livet behöver inte tiden att beskriva det,

För vem skulle stanna upp i ett glädjerus för att reflektera hur det kändes?"

Insidan.

Hur ändrar man på ett skyddande beteende hos sig själv,

När man inte ens vet vilka känslor kroppen själv vill gömma för din egen skull?

Jag har blivit kallad efterklok många gånger 

Och jag förstår det

Att försöka locka fram de smärtor jag låser in är svårt 

Jag vet aldrig när insidan själv känner sig redo för att släppa lös smärtor

En sak vet jag dock

Att när de väl kommer

Så är jag inte alls redo att tackla det. 

Vilket resulterar i en vänd åtta av frågetecken och dåligt samvete.